Läs om Dingtuna revyn

 

Dingtuna Revyn, en återkommande lokalrevy under några år på 1950-talet.

Vi kan ge en bild av revyerna i efterföljande material och från en av revyerna kan vi återge textmaterial som anknyter till Dingtuna så som det uppfattades 1958.
Materialet knyts till i första hand paret Håkan och Majvor Wagerman. Som kapellmästare och musiker har Roland Gelin och Roland Andersson verkat. Övriga musiker har varit Bertil Broman och Allan Berglund.
I materialet används även tidningsurklipp från Aftonbladet, Expressen, Vestmanlands Länstidning, Vestmanlands Folkblad och Vestmanlands Nyheter.

                                                                    
Sammanställningen är gjord i avsikt att visa på den energi och entusiasm som präglade tiden samt ge en bild av hur man såg på sitt Dingtuna i slutet av 1950-talet.
Sammanställningen har varit möjlig då material har delgivits av Berthold Broman, och sammanställningen gjord av Hasse Frisholt. 

Revyn "Tändhatteliten" en laddad lokalrevy av "Wagis" i två avfyrningar och 27 stjärnskott, hade sin premiär i Hembygdslokalen lördagen den 1 mars 1958.
Revyartisterna denna gång var, förutom paret Håkan och Majvor Wagerman även Anita Broman, Rune Nyström och Gunnar Sköldberg.
Förväntan var stor i socknen och alla 5 planerade föreställningar som spelades under alla  lördagarna i mars, var fullsatta. Som synes av affischen för evenemanget såldes biljetter och förköp av Emil Eriksson & CO, speceriaffären i centrum av samhället.
En omfattande lokalrevy som "Tändhatteliten" med sina 27 olika nummer krävde träning och repetitioner både enskilt för de agerandena men även för hela ensemblen tillsammans. Revyn hade som brukligt sång och musik vilket krävde både musiker och orkester. Samtliga i orkestern hämtades från lokala musiker, Roland Gelin (dragspel), Bertil Broman (trummor) och Allan Berglund (bas) var de som musicerade i orkesterdiket. Kapellmästare var Roland Gelin.
En bärande idé för en bra lokalrevy är att det finns personer, ämnen och händelser som kan kännas igen av traktens innevånare. Dingtuna var på den här tiden en egen storkommun med administration och styre och kunde därför bidra med både det ena och det andra.
Den politiska situationen var att makten svängde mellan Bondeförbundet (Centern) och Socialdemokraterna i valen. Sverige styrdes av en koalition mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna mellan 1951 och 1957.
För Dingtuna innebar det att kommunen styrdes av på den tiden två starka män, vilket kom att delvis prägla texterna i lokalrevyn.
Nedan följer utdrag ur några av de 27 avfyrningarna.

Exempel:
Utdrag ur "Wagis" text i första aktens nionde avfyrning.
Mel. Tacka vet jag det som var en gång.

Ref
Tacka vet jag det som var en gång
för länge länge länge sedan
vi ska nu för er uti en växelsång
gamla minnen plocka fram igen
Harmoniska vi fordom voro
Nu är det bara jäkt och oro
Nej tacka vet jag det som var en gång
för länge länge länge sedan.


Lysmaskidyll.
Barkarö Lillhärad och Dingtuna
herr August Karlsson och nämnden ruva
över alla bekymmer
som var stor samling rymmer
Tänk förr i tiden med tre kommuner
då va det lugnare fullmäktigetoner
Svensson var då inte me
å debatten vrängde te.

 

Nä tacka vet vi de som var en gång
när Dingtuna allena var
och vägen till lokalen blev ej lång
fast cykel då de endast var
Då rådde ännu fred bland föolen

och grädden la sig tjock på mjölken
de har blivit så modernt med bilar nu
och det märks vid alla fester ju.
 

Tågom fram uti striden till fullmäktigeval
emot högerns och folkpartiets svekfulla tal
vi skall vinna mandat i vår bygd denna höst
och i Vångsta där får vi en röst<
Tågom framåt med fläkt
vi väljer in våran släkt
ja det kanske är fräckt
och vår ungdom skall sist på vår valsedel stå
då vår socken helt framåt skall gå.

 

En liten visa om Tunberg.
Första akten trettonde avfyrningen.
Mel. Flickan hon går i ringen.

Nu Tunberg har blivit vreder för SJ sa nej
"          "         "     "        "        "     "   "    "
Till stoppljus nere där järnvägen går
ja ja blir utan men Oppgårda får.

Nu Tunberg ska hugga enar för sikten är skymd
"        "           "       "        "      "       "      "      "
ej stoppljus nere där järnvägen går
nej det blir han utan med Oppgårda får.

Men Tunberg han ville spara en endaste en
och SJ då honom lova att spara en en
men stoppljus nere där järnvägen går
nej det blir han utan men Oppgårda får.

Så Tunberg har nu fått känt hur det är att få nej
likt många många andra som han sagt sitt nej
så stoppljus nere där järnvägen går
de fick han ej men Oppgårda får.

 

 

Då föll en liten tår.
Mel, Clementine

Nu din längtan blivit uppfylld
Ja har åter kommit hem
i Amerika har jag varit sedan jag var tjugofem.

Som turist jag nu har vandrat
runt i bygden här och där
Det är mycket som förändrats
så en främling nu jag är
Men när man sen mej berätta
Att herr Tunberg ännu rår
uti socknens alla nämnder
från mitt öga föll en tår.

Till den nya fina planen
där man sparkar boll gick jag
för att se min gamla bollklubb
men dom var ej alls i slag
De va annat när vi spela
emot Rytterne på min tid
men det va ju innan tanken
väcktes för ett nytt Tingslid
Nu såg jag bara Blomgren
hur åt domaren han skrek
Du kan gärna gå från planen
ja ditt djävla domarkräk
När jag tänker på den tiden
då jag själv på planen sprang
och sen såg på dagens gossar
då en tår från ögat rann.

Lördagsdansen var ett nöje
som jag minns från ungdomsår
När vi dansa uti parken, Ellberga och i Nygård
Nu står endast parken kvar av dessa
nöjesplatser tre
och med glädje i mitt sinne
gick jag dit för att få se
ungdomen i dansen virvla
men min önskan kom på sne
i den gamla kära parken
var den kvällen bara tre.
När jag sedan vände hemåt
var station jag gick förbi
där stod massor utav ungdom
men med dans dom ej har ti
de var spättor de var knuttar
ja ja säger en skock får
när man ser på denna ungdom
ja då faller det en tår.

 

Uti storkommunens styre sitter
mången tapper man
De är Larsson och sen Karlsson och fru Knöppel minsann
På ett sammanträde var jag
där man diskuterade
byggnationen uti bygden
ja där svavlet osade
Och när Sjögren då sej reste
passa Gudmund även på
också han att på sig resa
för som parhäst vill han gå
Sedan börja man att tala
om hur Barkarö ska va
för kommunen blir det billigt
bara avlopp vill vi ha
om vår önskan ej beviljas
vi till Aros övergår
När jag hörde dessa herrar
från mitt öga föll en tår.