Dingtuna Folkets Hus och Park u.p.a.

 En beskrivning över parken i Dingtuna under de c:a tjugo år som parken drevs som en förening med säte i Dingtuna.
Materialet är hämtat ur protokollsböcker mellan åren 1932 och 1951 samt en del registrerings- lagfarts- och köpebrev som bevarats av en tillfällighet. Materialet har sammanställts av Hans Frisholt.

Dingtuna Folkets Park har även omskrivits i ”Hembygds-journalen” nr. 83 (nov. 1999)

Ursprunget till den mark där Dingtuna Folkets Park så småningom uppstår, är en avstyckning från gården Västjädra N o 1 i Dingtuna socken. Marken är belägen intill Västjädra småskola, inte långt från Smedsbo. Uppfarten till parken går från den gamla riksvägen mellan Västerås och Köping alldeles intill galgbacken, den avrättningsplats man anser ha funnits på marken för länge sedan.
Den avstyckade marken säljs under 1908 till Smeden Karl Johan Fernström av L G Molin och Karl Ericsson tillsammans. Köpeskillingen för Fridnäs N o 1, som fastigheten benämns, sätts till 500 kronor. Fastighetens storlek är 80,30 ar.
Köpebrevet är utskrivet och undertecknat i Kolbäck den 29 Ferbruari 1908. Lagfartsbeviset för fastigheten utfärdas den 9 mars samma år av Häradsrätten i Tuhundra, Siende och Tjurbo Härad.

Byggnaderna på fastigheten består med stor sannolikhet av ett enklare bostadshus, en vedbod, ett hemlighus och en jordkällare.

Den 6:e april 1931 köper Dingtuna Arbetarekommun lägenheterna Fridnäs N o 1 och Smedsbo N O 1 av C. J. Fernström. Avtalet innebär att köparen, Dingtuna Arbetarekommun, kan tillträda marken från den 1 juni samma år.
Affären uppgår till 3500 kronor och innefattar då även en del inventarier och lösved som omnämns i köpebrevet.
Den ekonomiska uppgörelsen omfattar en handpenning på 500 kronor samt en av säljaren utfärdad revers på 3000 kronor att löpa med en årlig ränta på 5 procent så länge den innehas av säljaren. Köpekontraktet är undertecknat av C. J. Fernström som säljare, samt av ordförande i Dingtuna Arbetarekommun, Ernst Molin.

Nu finns förutsättningarna för att bilda en folkets Park i Dingtuna.

Föreningen Dingtuna Folkets Hus och Park u.p.a. registreras hos Länsstyrelsen i Västmanlands län den 20 februari 1932.

Den till Länsstyrelsen anmälda första styrelsen i föreningen består av :

Ernst Molin, Tureberg, Dingtuna
Jonas Rudberg, Oppvreta, Dingtuna
Frits Andersson, Råby, Dingtuna
Nils Norman Oppgårda, Dingtuna
Frans Hagström Prästgården, Dingtuna
Som suppleanter anmäls:
Helmer Vedholm, Fridnäs, Dingtuna
C. H. Ramberg, Östjädra, Dingtuna
C. A. Carlsson, Tallbacka, Dingtuna

Till firmatecknare anmäls Ernst Molin och Jonas Rudberg.

Redan under augusti 1931 dras linjerna i ritningen till dansbanan, en av de viktigare byggnaderna i ett Folkets Park på den tiden.
Ritningen görs av byggmästare Artur Pettersson och arbetet läggs ut på entreprenad till E. Gustav Larsson och K. E. Boberg för en överenskommen entreprenadsumma av 3000 kronor inkluderande material och allt arbete. Byggnaden skall vara färdig att tas i bruk senast den 25 april 1932 då sommarsäsongen i parken skall inledas.
Dansbanan var en sexhörning med 15 meter mellan de yttre sidolinjerna, På denna sexhörnig byggdes sedan scenen till och den omfattade sex gånger fyra meter inkluderat ett mindre område som kunde avskärmas i scenens bakre del. Dansbanan kom att stå på c. fyrtio mindre betongpelare och stenar. Taket på dansbanan var toppigt in mot sexkantens mittpunkt.

Den 6 mars 1932 hålls det första möte som finns bevarat protokollfört.
Mötet hålls i närvaro av tio st. ombud från Dingtuna Arbetare Kommun. Det viktigaste under det inledande mötet var att utse ordningsmän till kommande säsong. Gustav Andersson, Hilmer Vedholm, Hjalmar Danielsson och Oskar Rygren var de första att få förtroendet som vakter i parken. Ordningsmännen, eller vakterna, kunde glädjas åt en ersättning av 1 krona per kväll för väl utfört arbete. Ersättningen fastställdes i samband med varje årsmöte i föreningen.
Dessutom beslutades att uppföra en skjutbana, komplettera staketet, reparera boningshuset, indraga elektricitet i parken samt iordningställa marken runt dansbanan. Mötet beslutade om att försöka få arbetet utfört till en timpenning av 75 öre och att arbetet skulle utföras i den takt man hade möjlighet att söka bidrag från kommunen.
Styrelsen fick även i uppdrag att infordra anbud på musiken för den kommande sommaren, samt att upprätta ett kontrakt med vaktmästaren för parken.

Det första kontraktet med vaktmästaren upprättades under 1933 mellan föreningen och Hilmer Vedholm. På vaktmästaren åligger det att sköta parkens grusgångar, gräsmattor och ev. planteringar. Sköta alla inventarier och material, hålla parken städad, hålla ved till serveringen, huggen och inburen samt att städa parken efter varje danskväll.
För detta fick vaktmästaren som ersättning (förmåner), ”fri bostad å rum å kök”, ”fritt lyse”, och ”fri disposionsrätt å ev. befintliga odlingsland och uthusutrymmen”.
Under 1936 kom ett nytt kontrakt att upprättas med en ny parkvaktmästare, Bertil J Carlsson och då omfattade arbetet även en del arbete med dricka och förberedande arbete i köket och serveringen.

I och med de beslut som togs och de om och tillbyggnader som skedde under inledningen, kom parken igång under kommande säsong, som sträckte sig från den 30 april fram till den 24 september.
Under de inledande åren, fick även Parken en Byst av Hjalmar Branting från det socialdemokratiska partiet, och den kom att pryda ett område i centrum av parken.

Dingtuna Idrottsförening, Dingtuna S D U K och Dingtuna Arbetarkommun var aktiva föreningar och delägare i föreningen under uppstarten. Under de inledande åren uthyrdes parken, förutom till de egna arrangemangen, endast till föreningar inom Dingtuna kommun, och begäran om att få hyra parken kom in i sådan omfattning att föreningen var tvungen att fördela tiderna för uthyrning på ett ”rättvist sätt”.
En del ordningsfrågor hanterades även inledningsvis och styrelsen fick bl.a. i uppdrag att avgöra för vad och hur länge en portförbjudning till parken skulle utdömas.

De första säsongerna engagerades Rajes Kapell till åt stå för musiken. Under den fjärde säsongen uttrycktes det önskemål på årsmötet att ”kapellet skulle utökas med en saxofonist”.

Dingtuna Folkets Park blev under en 10-15 års period ett mycket populärt och välbesökt nöjesställe och föreningen kunde vara med och sponsra en del andra aktiviteter inom kommunen. Bl.a., tillställdes Dingtuna I F både hederspriser och vandringspriser till olika arrangemang.
Försäljningen av kaffe, korv, glass och annan förtäring inom parken uthyrdes för det mesta till enskilda personer säsongvis. Arrendet för försäljning kunde uppgå till mellan 50 och 75 kronor för en säsong. 
Under 1936 höjdes arvodet till vakterna med 100 %, till 2 kronor per evenemang och övriga funktionärer fick arvodet satt till 1 krona per kväll.
Under den här tiden är höstmaskeraden ett mycket uppskattat inslag i parklivet och publikrekordet för parken c. 1200 besökare, sattes under en av maskeraderna i mitten av trettiotalet.
Den mest kände artisten som uppträtt i Dingtuna Folkets Park är med stor sannolikhet Thor moden, som under 1938 gjorde ett bejublat framträdande inför dryga tusen begeistrade besökare.
Parkaktiviteterna avlöser varandra och styrelsens arbete har gått in mera i en förvaltningsfas, där jobbet mest handlar om att hyra in musik för säsongen, ev. tillsättande av ny vaktmästare, uthyra kaférörelsen, arrendera ut cykelförvaringen, Skaffa fyrverkeri till den sista april, som var den traditionella öppningsdagen för året, ev. arrangemang inför midsommar samt en avslutningsfest för den personal som jobbat i parken under säsongen.  Det egentliga styrelsearbetet består av ett antal styrelsemöten under året samt årsmötet varje år som hålls under februari månad i godtemplarlokalen mitt i samhället.
Krigsåren kommer och den negativa påverkan på parkens rörelse märks omgående. Redan under 1939 kommer beslut om inlösen av andelar till privatpersoner, vilka sannolikt behövde pengarna i familjehushållet.
Besökarantalet sjunker dramatiskt och anteckningen i ett möte i januari 1941, visar att nedgången var så kraftig som från c. 13.000 till 4.400 mellan säsongerna 1939 – 1940. Styrelsen föreslår en bokföringsteknisk förändring genom att nedskriva fastighetens realvärde från 8000 till 5 500 kronor.
Inskränkningar och besparingar görs för att möta de minskade intäkterna och alla möjligheter undersöks för att få verksamheten att gå runt och generera tillräckligt med pengar för att kunna driva och underhålla parken med byggnader och anläggningar.
Under 1941 beslutar styrelsen att söka inteckningslån i fastigheten och det efterföljande årsmötet i februari 1942 ger styrelsen i uppdrag att ”upptaga ett lån å bank för bestridande av uppkomna skulder”.
Styrelsesuppleanterna kommer mer och mer i arbete då de ordinarie styrelsemedlemmarna rycker ut i militärtjänst och under beredskapstiden inte kan fullgöra sina åtaganden i parkstyrelsen.

Strax innan krigsslutet, på styrelsemötet i mars 1945, framläggs förslaget att ”avveckla hela rörelsen på grund av att en del reparationer måste göras”. Styrelsen beslutar framlägga förslaget på kommande årsmöte i april. Förslaget förkastas av årsmötet och istället beslutades om att genomföra fyra större fester under året och i övrigt uthyra parken till andra föreningar eller sällskap. Styrelsen beslutar även om att inte ta ut något arvode för sitt arbete under kommande år.
Under de kommande åren arbetar föreningen och styrelsen med att få parken på fötter igen bl.a. genom att gå ut och erbjuda föreningar och privatpersoner att teckna andelar i föreningen. Dessutom börjar försäljningen av lösegendom från parken och det piano som ägs av parken säljs till V. G. Musikvaruhus i Köping för 300 kronor efter det att det annonserats ut i den lokala tidningen. Medlemmar och andra uppmanas att i större utsträckning besöka danserna i parken.
Under 1946 och 1947 köps två st. baracker från försvaret, en st. mindre köksbarack för 100 kronor samt en större barack för 525 kronor. Tanken var sannolikt att komplettera parkens byggnader och öka attraktionskraften i parken. Dock kom barackerna aldrig att resas, utan blev en visa på årsmötena de kommande åren. En hel del offerter och kostnadsuppskattningar gjordes i avsikt att få barackerna resta, men till sist visade det sig att pengar inte fanns för jobbet, utan barackerna såldes några år senare.

Frågan om parkens vara eller inte vara och föreningens fortlevande, väcktes åter under 1949 och 1950, men något beslut tas inte formellt. Förslag som att använda dansbanan till fotbollsträning m.m. väcks, men förkastas p.g.a. lokalernas beskaffenhet.
Några år in på femtiotalet försöker föreningen hålla igång parken, men det går inte, endast midsommarfirande förekommer och parken går in i ”vila” under de år som kommer fram till i början av 1960-talet då parken hyrs ut som skrotupplag, till Artur Karlsson, en tidigare medlem i föreningens styrelse, som flyttar sin rörelse från intill Holmkvists handelsträdgård, till parken.
I samband med att Dingtuna kommun införlivas till Västerås under mitten av 1960-talet, upphör successivt även uthyrningen av området och parken rivs.
Bysten av Hjalmar Branting skänktes till Västerås Folkets Park.
Området är idag nästan helt igenvuxet av skog och sly, men det går att se en del rester av husgrunder och markanläggningar.

Se bilder nedan med bildtexter!